OM ATT RÖKA PIPA
1. Historia
Sedan Prometheus stal elden från gudarna, har människorna andats in rök. Redan Herodotos nämnde en växt, som hade märkvärdiga effekter. Han berättade om skyter, som kastade några blad i elden, andades in rök och blev berusade. Den här skildringen från 450 f.Kr. handlar troligen om användning av hasch.Redan Hippokrates rekommenderade att andas in rök för att böta några sjukdomar. Forna kelter rökte olika örter i sina järnpipor.I Asien och södra Afrika har människor länge rökt mer eller mindre narkotiska växter i sina jord- eller lerpipor.
Vårt sätt att röka tobak går tillbaka amerikanska till indianer.Ursprungligen växte vild tobak, Nicotiana tabaccum, i Centralamerika och norra Brasilien. De första, som började använda tobak var maya-indianer. Eftersom tobaken var en vild och sällsynt växt, begränsade sig dess användning till religiösa ritualer. När maya-kulturen på 600-talet rasade, spred tobaken snabbt till norra Amerika.
Tobaken uppskattades högt av nordamerikanska indianer. Den ansågs vara gudarnas gift. Man rökte både för krig och fred. Indianernas fredspipa, calumet, är välkänd. Efter kriget bjöd indianerna på fredspipa som freds märke.
Indianerna berättade en legend om fredspipans ursprung. Den stora anden, Manitou, hade valt Pipberget som sin favorit skådeplats. Därifrån tittade han med avig på hur indianerna krigade mot varandra. Därför befallde han alla stammar att komma till honom till Pipberget. Han tog en bit av berget och utformade den till en pipa. Han fyllde den med tobak och satte sig ner att röka. Sedan sade han till indianerna: "Jag vill inte se er att leva i blint hat. Ni är alla mina barn. Er hud är lika röd som den här stenen. Vare den helig för er. Tälj pipor om den här stenen för er och rök den som fredstecken. Den som har rökat den här pipan får inte lyfta sin hand mot sin bror. Den här stenen skänkar jag er alla." Efter han har sagt så, sög han från sin pipa för sista gången och förändlades till ett stort moln.
Tobaken kom till Europa från indianerna. Redan Kolumbus nämnde tobaken i sin dagbok 1492. Det var Rodrigo de Jerez som först tog tobaken till Europa, men inkvisitionen tyckte inte om den. Jerez kastades till fängelse för sitt uppförande, som ansågs komma från djävul.
Sjömän började ändå röka pipan på 1500-talet. Katarina de Medici accepterade tobaken som sin undermedicin, och så kom den till använding i centraleuropeiska hov. Elisabet I gav också sitt godkännande för tobaken i England.
Både högre stånder och almoge började röka pipa och senare också använda snus. Indianernas fredspipa hängde i både kvinnors och mäns, ungas och gamlas mungipa. Och inget förfrös i sjömännens leende.
Det var drottningen Victoria som på 1800-talet gav ett bakslag för rökningen. Hon hatade rökningen mycket. För fina damer passade det inte mer att röka. Detsamma kan ha sett också i andra länder på 1700-talet. Attityderna förstärktes, och kvinnornas öppna rökning betraktades som last, även om pipor var populära bland kvinnor i Indien, Turkiet och Afrika. I Europa var det bara konstnärinnor och i Amerika kvekare som fortsatte med sin rökning.
Ett annat, ett mer allvarligt bakslag var ändå cigarretters ankomst till marknaden på 1800-talet. Man började röka först turkiska, handrullade cigarretter och sedan fabrikstillverkade cigarretter. Efter första världskriget blev cigarretterna mycket allmänna.
I dag bara få människor röker pipa, även om man kan påstå att det är mer ekologiskt, etiskt, angenämt och enligt undersökningar också hälsosammare än cigarretter.
2. Om pipor
Man har tillverkat pipor av alla möjliga material. De äldsta piporna
var s.k. jordpipor. Jordpipan var helt enkelt en grop i jorden, i
vilken man brände till exempel hasch. Rökaren sög rök genom en
halmstrå. De första ordentliga piporna tillverkades av lera eller
sten. Man har också tillverkat pipor av metall, träd, glas, porslin
och majs.
I dag är det populäraste materialet för piporna briar, något slags ljungrot. Historien berättar att den första briarpipan tillverkades för Napoleon i Korsika, efter att han hade slagit sönder sin sjöskumspipa. Sjöskum - som egentligen är sepiolit, urgammalt vittringsprodukt av kräftor - anses som det bästa materialet för pipor. Sjöskumspiporna är pipornas drottningar som ger lätta, mjuka rök.
3. Om tobak
Världens största producent av tobak är Förenta Staterna. Efter det
följer Kina, Indien, det gamla Sovjetunionen, Turkiet, Thailand och
Bulgarien. Tobakens tillverkningsprocess börjar på åkrar. Växten
skördas, torkas, fermenteras (d.v.s. jäses), kryddas ock skärs. Olika
smaker är ett resultat av olika sorter, kryddor och
tillverkningsmetoder.
4. Vad berättar pipan om sin rökare?
Det kan spekuleras, vad rökningssättet berättar om rökaren. Faktum är
att människan väljer en pipa, som passar henne bäst. Är den en krokigt
eller rakskaftad, liten eller stor, tillverkad av briar, majs eller
sjöskum är en smaksak.
Vars och ens egna observationer visar att unga idealister byter ut sin pipa till cigarr, när deras idealism faller för medelålders cynism. Och materialister orkar aldrig koncentrera sig på pipsrökningens ädla konst. Man vill inte heller nämna sådana som inte alls röker. Lyckligtvis finns det alltid författare med sina bolmande krokiga pipor, filosofer som vill se kloka ut med rak pipa i sin hand, utopister som blåser rök på främmande människor från sin lejonhuvudspipa, inte att nämna mörka hippigrottor med sin glada rökare. Pipornas vänner trogna intill döden.